Nu är vi redo att ge oss iväg på årets Norrlandstur. Liksom i fjor så kommer vi att hålla er uppdaterade kring vår resa och bjuda på lite bilder och berättelser.

Lou verkar vilja följa med men Heffa surar och har krupit in i garderoben?

Framme i Björkliden köper vi fika, kanelbulle, kaffe och chokladmjölk, på Björklidens höfjällshotell. Fikan var god och välbehövd efter nästan 3 timmar på fjället. Jag passade även på att stänga ögonen en liten stund för en "powernap". Det visade sig vara ett smart drag då jag kom att behöva krafterna på vägen tillbaka. Vi kollade busstider och tågtider och insåg att sista bussen hade gått för dagen, gick 14:15, och tåget skulle köra 19:00! Vad skulle vi göra i Björkliden i 3,5 timme? Vi hade passerat en stor parkering en stund innan och jag sa till Lars att det kanske fanns någon snäll människa som skulle till Abisko och som lät oss åka med! Sagt och gjort, jag gick till parkeringen för att kolla läget medan Lars gick till stationen för att se om tidtabellen verkligen stämde, vilket den gjorde, tyvärr! Jag hittade inga lämpliga objekt så mitt uppdrag misslyckades också. Jag gick då in på lanthandeln i Bjökliden för att fråga om råd och fick tipset att vi kunde gå Rallarleden tillbaka till Abisko, den är bara 10 km. Tur jag tog bra skor för den här lilla utflykten upp till utkiksplatsen. Åter igen visade sig naturen från sin bästa sida och de 2 timmarna det tog att gå hem var underbara på alla sätt :-)

Ska tilläggas att det nog var tur att vi befann oss i bilen, på resande fot från Abisko till Trollväggen i Norge, tisdag och onsdag för träningsvärken som infann sig i min kropp var inte att leka med :-)

Stugan i Abisko skulle tömmas och städas. Lite frukost i magen och sen tänkte vi göra en liten utflykt till Abisko sky station, en stolsliftstur upp på fjället....

Efter en nervös färd kom vi upp på slutstationen

Vi började vandra uppåt för att nå en topp som var hög nog så att vi kunde titta på omgivningen. Vi hittar en skylt som visar att det är 6 km, över fjället, till Björkliden och vi bestämmer oss för att vandra dit och sen ta tåget tillbaka. Ganska direkt kommer vi till ett brett snöfält där jag känner att jag måste göra snöbollar :-)

Vi fortsätter vandringen och jag förundras av den enorma och vackra naturen! Det går uppför en bit och som högst når vi 1040 meter. Här uppe är utsikten fantastisk och den gör sig inte rättvis på bild.

Sen går det nerför, i en stenig och lite småblöt terräng. Det gäller att se var man sätter fötterna på samma gång som man vill titta på omgivningen.

Lite längre ner på vår vandring kom vi att gå längs med en vild älv och man inser vilka krafter där far fram! Lite spännande att befinna sig mitt i den:-)

Bort i fjärran börjar vi nu skymta Björkliden på samma gång som en rovfågel börjar kretsa över oss. Den verkar vara ute efter ett skrovmål och med tanke på att Lars precis sprungit 107 km så var hans taniga kropp inte målet för fågeln! Det kändes lite olustigt ett tag men jag klarade mig:-) Tror mer på att den var ute efter en lymmel, förlåt, lemmel!

Vi är nästan framme när jag upptäcker vitsippor i skogen, är det ett vårtecken även här uppe i norr?

Fortsättning följer i nästa inlägg :-) Hemfärden blev nämligen inte så enkel som vi trott.....

Lördag morgon och klockan är 6:15 när alarmet ringer. Frukosten serveras kl 6.30 och det gäller att bunkra upp för att klara dagen. Lars ska ut på 107 km löpning och jag ska vänta i mål på honom! Starten gick kl 8.00 och jag kunde följa honom ca 3 mil in i tävlingen på Endomondo sen försvann täckningen för honom.

Vi har väntat och väntat, förste man kom in på 11 timmar 57 min och 56 sekunder. Sen kom de in efterhand under hela natten. Att det är natt förstår man bara om man tittar på klockan, det är ljust dygnet om här!

Nu kl 03:53 fick jag ett samtal från Lars att han snart är i mål!! Extra glad fru efter att ha pratar med honom :-)

Mål på tiden 20 timmar 26 minuter och 26 sekunder, plats nummer 22! Grattis!!! Jag är sjukt imponerad :-)

Första stugan(Girjas) vi bodde i, i Nikkaluokta, hade utedass men låg jättemysigt! Naturen var verkligen runt husknuten, ena morgonen hade jag en räv 3 meter ifrån mig, som satt och åt. Det bodde också ett fågelpar med ungar där och de var lite arga på oss tills de förstod att vi inte var farliga :-)

På fredagen lämnade vi Girjas för att flytta in hos de andra löparna. Vi hamnade i en 6 mannastuga(Vaggi) tillsammans med Maria och Mats från Stockholm samt 2 killar från Lund. Här fanns rinnande vatten, toalett och dusch något som inte fanns i blå stugan. Lite lyxigare!

I Abisko, där vi nu befinner oss, har vi fått tillgång till en massa stugor och jag befinner mig i stuga 205. Hit ska Lars komma och sova när han gått, förlåt, sprungit i mål och det finns plats för 4 löpare till. Vi funktionärer, jag blev visst en sådan, ska hjälpa till med lite allt möjligt. Bland annat att lotsa löparna när de kommer i mål.

Vi körde från Umeå och vidare norrut. Passerade Skellefteå, Kalix och Kalixälven. När vi kom till Överkalix var vi tvungna att stanna till vid polcirkeln, detta var häftigt!

Vi fortsätter sedan färden och det blir mer och mer natur och färre och färre hus. Vi möter inte heller så många bilar på vår färd. Vi kommer till Gällivare och sedan Kiruna. Därefter är det ren obyggd och bitvis nästintill obefintliga vägar. Vi kör och vi kör och vi kör och förundras över att det aldrig blir mörkt. Klockan är 23.30 när vi når slutdestinationen Nikkaluokta och det är ljust som om det vore mitt på dagen :-)

Vi letar en stund efter vår stuga men hittar den till slut och kraschar i säng efter många timmar på vägarna. 201 mil på 2 dagar känns i kroppen :-)

Efter en god natts sömn på Comfort Hotel Winn ska det nu bli gott med frukost. Efter gårdagens färd har vi nu "bara" ca 60 mil kvar så det gäller att fylla magen så den klarar sig ett tag. Vem vill inte börja dagen med pannkaka, äggröra, bacon och frukt:-)

När vi sedan är på väg till p-huset ser jag denna skylt :-) Heja, heja!

Ett litet stopp på Northsport blev det också där Lars fick en goodiebag av trevliga Tobbe. Tåstrumpor i ull ska nog värma, tack så mycket :-)

Vi bor i ett fantastiskt land och omges av ett underbart landskap och magisk natur. När vi passerade Linköping passade jag på att fotografera flygplanen, de är lite pampiga där de står.

Vår resa fortsatte och i huvudstaden var det gott om bilar! Som tur var körde vi i rätt riktning och det flöt på i behaglig fart.

Efter ytterligare mil var det dags att fylla vår bil. Vi tar av på en avfart från motorvägen och i framrutan tornar kinesiska muren upp. Ett gigantiskt bygge med mur, kinesiskt hus och en enorm staty av Guanyin. Stället heter Dragon gate och är en restaurang och ett museum och eventuellt ett hotell om det blir godkänt denna gången. Om man googlar namnet så inser man att det varit en lång process kring detta bygge!

Vidare på vår färd genom landet ser vi spännande, roliga, intressanta och vackra saker. Ett kamoflagemålat Viggen....,

Trevlig beskrivning av en stad...

Jag måste erkänna att Lars inte är så imponerad av mina fotografegenskaper. Här har jag fotograferat en vacker kyrka, eller i alla fall försökt :-)

Jag lyckas inte heller imponera med min navigering.....vad kan man förvänta sig av någon som inte kan skilja på höger och vänster! "Skit i det där, jag vet vart vi ska" säger Lars när jag jobbar som mest på att hitta rätt! Vad förväntar han sig av mig? Jag är världsbäst på att läsa papperskarta men att följa en elektroniskt röst kan vara förvirrande :-) Nåja, vi hittade ut på motorvägen och kunde fortsätta. Magen började dock göra sig påmind och i Sundsvall stannar vi på BK för att äta. På väg därifrån får jag syn på en skylt som passar dottern Fanny perfekt eftersom hon är klädgalen, bland annat :-)

Mätta i magen ska vi nu ge oss ut på vägen igen och åter igen får jag tillfälle att träna på höger och vänster. Kan säga att det gick inte bättre här:-)

Så småningom kommer vi till Högakustenbron som är pampig och med en fantastisk utsikt. Dock är det lite svårt att fotografera när där finns ett säkerhetsstaket mellan kameran och objektet. Att bilen sen rör på sig gör det inte lättare. Ni hör vilken svår dag jag haft hittills!

Fortfarande har vi en bit kvar innan vi ska stanna för natten och när vi når Örnsköldsvik bestämmet Lars sig för att stanna bilen så att jag kan få ta en bild med skärpa. Utsikten är fantastisk, vi bara njuter!

[Bild]

Tillbaka på motorvägen hamnar vi bakom ett långsamtgående fordon, en "husvagn" :-) Jaja, lite förståelse får man ju ha såhär i semestertider!

[Bild]

Även sista biten av dagens resa gick bra och vi är nu framme i Umeå. Klockan är 00:07 och det blir inte riktigt mörkt, mystiskt!

[Bild]

[Bild]

I morgon går färden vidare men nu, efter en öl och en cider, ska vi sova en stund, godnatt!

[Bild]

[Bild]

Vi känner oss lite trötta :-) <3

[Bild]